2013 InterlinearBooks.com

Transcription

1

2 Selma Lagerlöf. Skatten: Herr Arnes Penningar Selma Lagerlöf. The Treasure: Sir Arne s Money An Interlinear translation by InterlinearBooks.com 1 st edition 2013 InterlinearBooks.com This book, as an original translation, is protected under copyright. No part of this book may be reproduced or transmitted in any form or by any means without written permission from InterlinearBooks.com. Available online on InterlinearBooks.com. 2

3 Contents Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel

4 Kapitel 1 Chapter 1 På den tiden, då kung Fredrik den andre av At the times, when king Fredrik the second of Danmark regerade över Bohuslän, bodde i Marstrand en Denmark ruled over Bohuslän, dwelt in Marstrand a fattig fiskmånglare, som hette Torarin. Han var en poor fish hawker who was called Torarin. He was a svag och ringa man. Hans ena arm var lam, så att poor and little man. His one arm was palsied, so that han dög varken till fiske eller rodd. Han he was good enough neither for fishing nor rowing. He kunde inte vinna sitt uppehälle på sjön som alla could not earn his subsistence at sea like all andra skärgårdskarlar, utan han for omkring och other archipelago men, thus he went around and sålde saltad och torkad fisk till folk på landbacken. sold salted and dried fish to folks on the mainland. Han var inte hemma många dagar på året, han reste He was not at home many days in the year, he traveled jämt från by till by med sitt fisklass. constantly from village to village with his load of fish. En februaridag, då det led mot skymningen, One February day, when it was drawing towards dusk, kom Torarin åkande på vägen, som från Kungshäll ledde came Torarin driving on the road that from Kungshäll led upp till Solberga socken. Det var alldeles ödsligt och up to Solberga parish. It was completely desolate and folktomt på vägen, men Torarin behövde inte därför empty of folk on the road, but Torarin needed not for that reason hålla sig tyst. Han hade bredvid sig på lasset en fullgod to hold silent. He had beside him on the load a trusty vän, med vilken han kunde språka. Det var en liten friend with whom he could chat. It was a little 4

5 svart hund med yvig päls, som Torarin kallade Grim. black dog with a shaggy coat whom Torarin called Grim. Han låg mestadels stilla med huvudet nedtryckt He lay most of the time still with the head sunk down mellan benen och bara blinkade åt allt, vad between the feet and only blinked at everything what husbonden sade. Men om han fick höra något, som the master said. But if he got to hear something that inte behagade honom, så reste han sig upp på lasset, did not please him, then he stood up on the load, satte nosen i vädret och tjöt värre än en ulv. put the nose in the air and howled worse than a wolf.»nu skall jag berätta för dig, Grim, min "Now will I tell you, Grim, my hund,» sade Torarin,»att i dag har jag fått höra dog," said Toranin, "that today have I gotten to hear stora nyheter. Både i Kunghäll och i Kareby talade big news. Both in Kunghäll and in Kareby told de om för mig, att havet hade frusit. Det har varit they to me that the sea had frozen. It has been vackert och lugnt väder nu en tid, det vet du nice and calm weather now for a while, that know you bäst, som har varit ute alla dagar, och havet best for you have been out all days, and the sea lär ha lagt sig inte bara i vikar och sund, utan has frozen not only in the creeks and sounds, but långt utåt Kattegatt. Det finns ingen väg för båtar far out over Kattegatt. There is no way for boats och skepp nu mellan holmarna, det är bara stark, and ships now among the islets, it is only firm hård is överallt, så att man kör med häst och hard ice everywhere, so that one may drive with horse and släde ut till Marstrand och Paternosterskären.» sledge out to Marstrand and Paternosterskären." Allt detta hörde hunden, och det tycktes inte All this heard the dog, and it seemed not 5

6 själv sjönk djupt ned, såsom hade han fallit från himself sank deep down, so as if had he fallen from en svindlande höjd, och därmed förlorade han a staggering height, and with that lost he medvetandet. consciousness. Då han vaknade till liv igen, började det ljusna As he woke up to life again, began it to break till morgon. Han såg då, att han låg på marken to morning. He saw then that he lay on the ground inne på Solberga prästgård. Hästen stod bredvid honom inside at Solberga parsonage. The horse stood beside him med lasset, och Grim skällde och tjöt över honom. with the load, and Grim barked and howled over him.»det var alltsammans bara en dröm,» sade "It was altogether only a dream," said Torarin,»nu inser jag det. Gården är öde och Toranin, "now see I it. The farm is abandoned and förstörd. Jag har varken sett herr Arne eller någon destroyed. I have neither seen Sir Arne or anyone annan. Men jag har blivit så skrämd av drömmen, other. But I have become so frightened of the dream, att jag har ramlat av lasset.» that I have fallen of of the load." Kapitel 7 Chapter 7 Då herr Arne hade varit död i fjorton dagar, When Sir Arne had been dead in fourteen days, kom ett par nätter med starkt, klart månsken. Och came a few nights with bright, clear moonlight. And 54

7 en kväll var Torarin ute och åkte i månskenet. one evening was Torarin out and traveled in the moonlight. Han hejdade hästen gång på gång, liksom skulle han He checked his horse time on time as though would he ha svårt för att finna vägen. Han for dock inte have it hard for to find the way. He went, however, not fram i någon vilsam skog, utan på något, som forward in some relaxing forest, but into something that såg ut att vara vid och öppen slätt, över vilken appeared to be a wide and open plain over which en mängd steniga kullar höjde sig. a number (of) rocky hills rose. Hela trakten var täckt med vit, skinande snö. The whole tract was covered with white, shiny snow. Den hade fallit vid gott väder lika och jämnt, den It had fallen at good weather equally and evenly, it låg inte i drivor eller virvlar. Så långt öga kunde lay not in drifts or vorticles. As far (as) eye could se, fanns intet annat än samma jämna slätt och see, (there) were no other than same even plains and samma steniga kullar. same rocky hills.»grim, min hund,» sade Torarin,»om vi i "Grim, my dog" said Toranin, "if we in kväll såg detta för första gången, då skulle vi evening saw this for the first time, then would we väl tro, att vi färdades över en stor hed. Men well believe that we were traveling over a big heath. But vi skulle nog undra över att marken vore så we would probably wonder over that the ground was so jämn och vägen utan stenar eller gropar. Vad är equal and the road without stones or ruts. What is detta för en trakt, skulle vi säga, där det varken this for a tract, would we say, where there neither finns diken eller gärdesgårdar, och are ditches nor fences, and 55

8 Då gudstjänsten var slut och Elsalill hade As the service was over and Elsalill had kommit ut ur kyrkan, hörde hon inte mera det där come out of the Church, heard she not more that snyftandet. Men under hela hemvägen gick hon själv sobbing. But during all the way home went she herself och grät, därför att hennes fostersyster inte and cried for that reason that her foster sister not kunde få ro i sin grav. Då det ånyo blev could get to rest in her grave. When it anew became gudstjänst på aftonen, gick Elsalill åter till kyrkan, service on evening, went Elsalill again to the Church därför att hon måste veta om hennes fostersyster for that reason that she must know if her foster sister ännu satt där och grät. still sat there and cried. Och så snart Elsalill trädde in i kyrkan, hörde And as soon Elsalill entered in in the Church, heard hon henne, och hennes själ darrade inom henne, då she her, and her soul trembled within her, when hon förnam snyftningarna. Hon kände, att hennes she heard the sobs. She felt that her styrka förgick henne, och hon hade inte vilja till strength forsake her, and she had not desire of annat än att hjälpa den döda, som gick fredlös other than to help the dead who went peaceless omkring bland människorna. around among people. Då Elsalill kom ut ur kyrkan, var det ännu As Elsalill came out out of the Church, was it still så ljust, att hon kunde se, att en av dem, som so light, that she could see that one of them who gick före henne, satte blodiga fotspår på snön. went before her put bloody footprints on the snow.»vem kan det vara, som är så fattig, att han "Who can it be who is so poor that he 123

9 går med nakna fötter och sätter blodiga fotspår på goes with naked feet and sets bloody footprints on snön?» tänkte hon. the snow?" thought she. Alla de, som gick framför henne, såg ut att All of them who went in front of her looked to vara välbärgat folk. De var alla ordentligt klädda be wealthy folk. They were all orderly dressed och hade skor på fötterna. and had shoes on their feet. Men de röda fotspåren var inte gamla. Elsalill But the red footprints were not old. Elsalill såg hur de avtrycktes i snön av någon i den saw how they were imprinted in snow of some in the skaran, som gick före henne. group who went before her.»det är någon, som har gått sig fördärvad på "It is somebody who has gotten ruined on långa vägar,» tänkte hon.»gud låte honom inte long roads," thought she. "God let him not behöva gå länge, innan han kommer in under tak need to go long before he comes in under roof och finner vila!» and fine rest!" Hon ville gärna veta vem det var, som hade She would gladly know who it was who had gjort en så tung vandring, och hon följde efter done a so heavy walk, and she followed after fotspåren, fastän hon därför måste vika av från the footprint, although she for that reason must bend away from sin egen väg. her own way. Men plötsligen märkte hon, att alla de But suddenly noticed she, that all the kyrkobesökande hade tagit av åt annat håll, och church-goers had taken off at another direction, and 124